En rolig saga om en tant och hennes hatt.

Det var en gång en tant som hette Maja. Hon bodde i ett litet gult hus tillsammans med tre pelargoner, en mycket tjock katt som hette Sixten och en dammsugare som hon misstänkte var rädd för smulor. Tant Maja var känd i hela byn för två saker. För det första bakade hon fantastiska pannkakor. För det andra bar hon alltid en enorm lila hatt med en fjäder som var så lång att den ibland kittlade folk på näsan när hon gick förbi. Vad ingen visste, inte ens tant Maja själv, var att det bodde sju små möss inuti hatten.

Mössen hette Plupp, Pärlan, Bosse, Gurkan, Rut, Knaster och Göran. De hade bott där i flera månader och byggt ett riktigt litet hem mellan hattens mjuka tygveck. De sov i sängar av bomull, åt vid ett bord gjort av en stor knapp och badade i en gammal fingerborg som de fyllde med tre droppar vatten åt gången. Göran var den minsta musen, men han hade den största mustaschen. "En ordentlig mus behöver en ordentlig mustasch", brukade han säga medan han snurrade mustaschen mellan tassarna. Ingen av de andra visste riktigt vad han menade, men de nickade ändå eftersom Göran såg väldigt allvarlig ut när han sa det.

Varje morgon tog tant Maja på sig hatten och då började mössens dag med en våldsam åktur. När Maja gick nerför trappan skakade hela deras lilla hem. När hon böjde sig ner för att knyta skorna gled mössen åt ena sidan, och när hon reste sig igen rullade de tillbaka åt andra hållet. Det allra värsta var när hon cyklade. Då höll sig mössen fast i hattbandet och skrek "HÅLL I OSTEN!" medan hatten guppade upp och ner. Mössen tyckte ändå om sitt hem. De fick se hela byn utan att behöva gå en enda meter själva, och ibland fastnade det till och med kaksmulor i tant Majas hår.

En tisdag gick tant Maja till bageriet. "Jag skulle vilja ha sex kanelbullar", sa hon till bagaren. Uppe i hatten blev det alldeles tyst. Mössen stirrade på varandra. Kanelbullar var det bästa de visste. Bosse älskade dem så mycket att han en gång hade ätit en hel hög med kanel och sedan nyst oavbrutet i två dagar. "Vi måste få tag på en bulle", viskade han. Rut skakade på huvudet och sa att det var alldeles för farligt, men Göran hade redan börjat snurra på sin mustasch. Det betydde att han hade fått en idé, vilket nästan alltid betydde att något snart skulle gå väldigt fel.

Görans plan var enkel. Han skulle klättra nerför tant Majas hår, springa längs hennes kappa, hoppa ner i påsen med bullar och sedan släpa en bulle hela vägen tillbaka upp till hatten. "Det där är ingen plan", sa Rut. "Det är mer som en olycka som inte har hänt ännu." Men Göran lyssnade inte. Han klättrade nerför tant Majas grå lockar, tog sig förbi hennes öra och fortsatte ner mot axeln. Just då kände tant Maja hur det kittlade bakom örat. Hon kliade sig med ett finger och råkade skjuta iväg Göran genom luften. Den lilla musen flög över disken, gjorde en volt och landade med huvudet före i en burk med strössel.

Bagaren stirrade på burken. Tant Maja stirrade på burken. Ur strösslet reste sig långsamt en mycket förvånad mus med rosa, gula och gröna prickar över hela kroppen. "MUS!" skrek bagaren. "STRÖSSEL!" skrek Göran, eftersom han tyckte att det var viktigare. Tant Maja hoppade bakåt och råkade stöta huvudet i en hylla. Hatten flög av och landade mitt på golvet. Plötsligt ramlade sex möss, sju bomullssängar, ett knappbord, en fingerborg och en liten bit ost ut framför hennes fötter.

Det blev alldeles tyst i bageriet. Tant Maja blinkade. Bagaren blinkade. Mössen blinkade. Till och med en kund som stod och höll i en limpa blinkade, trots att han egentligen inte hade en aning om vad som pågick. "Har det bott möss i min hatt?" frågade tant Maja till slut. Pärlan tog ett försiktigt steg fram och bugade. "Bott och bott", sa hon. "Vi föredrar ordet hyrt." Tant Maja satte händerna i sidorna. "Och var är hyran då?" frågade hon. Mössen tittade på varandra. Det hade de inte tänkt på.

Efter en lång diskussion kom de överens om att mössen fick bo kvar om de betalade hyra genom att hjälpa till hemma. Plupp skulle leta efter borttappade knappar. Pärlan skulle hålla reda på tant Majas hårnålar. Rut skulle vakta kakburken. Bosse fick absolut inte vakta kakburken. Gurkan och Knaster skulle plocka smulor från köksgolvet, och Göran fick jobbet att kontrollera hatten varje morgon innan tant Maja gick ut. Det fungerade förvånansvärt bra, åtminstone i tre dagar.

På den fjärde dagen vaknade tant Maja av ett märkligt ljud från hallen. Det lät som små hjul som rullade över golvet. När hon öppnade dörren såg hon sin lila hatt susa förbi med mössen ombord. De hade byggt hjul av knappar, ett styre av en hårnål och ett segel av en näsduk. Göran stod längst fram med mustaschen fladdrande i vinden. "FORTARE!" ropade han. "VI HAR MEDVIND!"

Hatten körde rakt in i köket, studsade mot en stol, rundade kattens matskål och for vidare mot ytterdörren. Katten Sixten såg den komma och gjorde det enda rimliga en katt kunde göra när en lila hatt full med skrikande möss susade förbi. Han hoppade upp på kylskåpet och vägrade komma ner resten av dagen. Tant Maja lyckades fånga hatten precis innan den rullade ut genom dörren. Hon lyfte upp den och tittade strängt på mössen. "Vad har vi sagt om att köra hatt inomhus?" frågade hon. Mössen tittade ner i golvet. "Att vi ska använda ringklockan?" föreslog Bosse försiktigt.

Tant Maja försökte se arg ut, men det gick inte särskilt bra. Till slut började hon skratta så mycket att hon fick sätta sig på golvet. Mössen började också skratta, och till och med Sixten kikade försiktigt ner från kylskåpet. Från den dagen fortsatte mössen att bo i tant Majas hatt, men nu hade de fått ett riktigt litet kök, en repstege ner till hennes axel och en skylt vid ingången där det stod: "Mössens hattpensionat. Lediga rum: inga. Kanelbullar: gärna."

Och varje gång någon i byn frågade varför tant Majas hatt ibland pep, fnissade eller ropade "HÅLL I OSTEN!" svarade tant Maja bara att det var en mycket speciell hatt.

Vilket förstås var helt sant.